Jag Utmanar Dig Dubbelt

Sakernas kanter är alltid vilseledande.
eftersom vi lär oss att tro
i avslut och början.

men sanningen är:
Det finns inga gränser.

och alla gränser är linjer
ritad i fantasin
(som ekvatorn)

folk gillar att lägga saker
på sina platser.

(vi tror på tillhörighet
någonstans)

detta är problemet med
poesi-

(den förstår inte
tillhörighet)

och den kommer inte att sättas på plats.

med kritor på papper kanske
men vem kan leva livet strikt
innanför linjerna?

färgen på länder som
kan inte begränsas
i klichéer där-

ditt hjärtas röda flödar
in i rosens röda spill
in i solnedgångens rött
till mehendi på en bruds händer.

och vem kan förklara dessa saker?

men det jag vill veta är enkelt:

vem placerade himlen på toppen av berget
och vem ritade havets rastlösa kanter?

allt flyter in i allting
annan.

som en tavla som inte ritats en enda gång
lyfta pennan från pappret;
den här världen.

berätta nu din livshistoria
(vem du än är) fortsätt
Jag utmanar dig dubbelt!

berätta din livshistoria

utan att en enda gång röra
mina.