Kontorsarbetare föder Upp 5 Dagar Gammal Kattunge

Av Lori Stokes från North Carolina

En torsdagskväll gick jag och åt middag med en vän och jag hörde en liten kattunge jama nära sidan av huset när jag öppnade dörren för att gå in. Min vän hade inga husdjur eftersom hon inte gillade katter; hon sa att de gav henne "krypningarna". När jag gick in genom dörren sa jag till henne "Jag hör en kattunge." Hon sa: "Nej, det är din fantasi."

Eftersom jag var en kattunge visste jag bättre. Jag sprang ut och hittade barnet. Han var helt genomblöt. Huset hade tvättats med ström tidigare men ingen visste att det fanns en kattunge där borta i buskarna eller att han hade blivit blöt. Jag städade bort honom med hushållspapper ifall han hade en kränkande tvål på sig och satte ner honom igen och gick in igen så att mamman kunde få sitt barn. Efter mycket sittande där och sett honom gråta gick hon iväg och kom inte tillbaka.

Jag sprang över till Wal-Mart, fick en kattungeflaska och kattungeersättningsmjölk och tog hem bebisen. Jag gick upp hela natten för att mata honom och hjälpa honom med hans toalettbehov och han sov i min låda. Den kvällen tänkte jag smyga in honom på kontoret i en skokartong på fredag ​​morgon. Jag planerade att ta med mig hans mjölk och ha honom i administratörens skrivbord eftersom hon är en djurvän till 100:e graden. Jag planerade att ta honom till det lokala djurhemmet vid lunchtid.

Så jag tog honom till jobbet men när lunchtiden närmade sig började administratören gråta. Hon sa, "Du kan inte ta honom till skyddet. De kommer bara att döda honom."

Jag sa: "Ja, jag kan inte hålla honom här uppe och hamna i trubbel. Han måste få mat varannan timme."

Hon ringde personaldirektören som kom fram och såg vad vi hade. Jag sa till henne att jag skulle till härbärget vid lunch och personaldirektören sa: "Om de inte har en mammakatt på härbärget för att fostra honom, ta med honom till mitt kontor på tisdag morgon. Du kan behålla och mata honom där."

Gissa vad? De hade inga fostermammar på härbärget.

Bebisen får stanna...

Vilken resa. Varje kväll under de kommande fyra veckorna matade och älskade jag den här lilla bebisen som fick namnet Baby Lucky. Varje kväll packade jag hans lilla kattbärares fickor med dragkedjor med mat, torr kattmjölksersättning, rena flaskor, babyservetter och så småningom lade vi till kattsand till förråden. Jag gick för att träffa honom under raster och lunch, vanligtvis med kollegor i släptåg, och när som helst personalkontoret trodde att han behövde sin mamma. HR-kontoret såg mer trafik på fyra veckor än ett helt år tillsammans.

Lucky var fem dagar gammal när jag fick honom och vi var alla så exalterade på kontoret när hans små ögon äntligen öppnades för att se människorna som hade älskat honom hela tiden. Folk kom varje dag för att se Lucky och vid 5-tiden hade han en rad människor som väntade på deras tur att hålla honom. Vi var som föräldrar, alla glada när han hade sin första kattlåda helt själv. Han måste ha kissat på alla här minst en gång. Det var en övergångsrit. Lucky älskade sina åkturer till jobbet och låg på rygg i min arm och sög hans tå på åkturen. Vi har videor där han suger på tån som en bebis skulle suga på tummen.

Lucky växte upp...

Dagen kom äntligen då han var en stor pojke och kunde stanna hemma. Den första dagen som Lucky var borta från kontoret var en sorglig dag för många. En arbetskamrat sa "Vad? Han är inte här idag. Jag har en rutten dag och ville hålla om honom för att må bättre."

Idag, ett halvår senare, är Lucky en stor pojke, och han är fortfarande saknad och ofta tänkt på på kontoret. Många dagar har gått sedan den första dagen på kontoret. Och det finns ytterligare en glad twist till den här historien. Vännen som inte gillade katter nu älskar och bryr sig om Luckys vilda mamma. Japp, min vän Joyce är den enda som kan komma i närheten av Luckys mamma. Hon heter Skiddy Kitty och hon är också älskad, så mycket att när Joyce åkte på semester såg hon till att jag tog väl hand om att mata Skitty Kitty. Fler bilder