Separation Utan Separation: En Dag Som förändrade Mitt Liv

Jag hade bott i London. Det var söndagen den 27 juli 1980...en dag som förändrade mitt liv för alltid. Jag gick upp före gryningen och gick en lång, långsam, lätt löptur i Hyde Park. När jag kom tillbaka hämtade jag Sunday Times och gick in i min lägenhet. Efter att ha duschat bläddrade jag i tidningen och när jag kom till sida fjorton såg jag en rubrik i utbildningssektionen: "How the Universe Hangs Together". Det fanns en bild på Dr. David Bohm, professor i teoretisk fysik vid Birbeck College i London, med en bildtext under: "Bohm and his Algebra of Algebras: Religion is Wholeness." Jag visste i det ögonblicket att den här artikeln talade till mig och att jag behövde träffa Dr. Bohm.

Jag gick till telefonen och började ringa. Efter flera samtal hittade jag Bohms hemnummer och innan jag visste ordet av var han i andra änden av linjen. Jag hällde ut mitt hjärta och berättade för honom vad jag höll på med och att jag måste träffa honom. Nästan utan att tveka gick han med på att spendera hela nästa eftermiddag med mig.

Nästa dag, på Bohms kontor, pratade vi om äktenskapet mellan fysik och filosofi och dess relevans för min dröm om att grunda American Leadership Forum. Bohm tog upp frågor till mig som är både uråldriga och grundläggande. Vad är sinne? Vad är materia? Vad är källan till den enkla symmetri vi ser runt omkring oss i den naturliga världen? Vi pratade om livet i "bubbelkammaren". Vi pratade om den då nyligen bekräftade Bells teorem, som bevisar utan tvekan att allt är kopplat till allt annat – att det finns "separation utan separatitet".

Bohms samtal med mig slog mig som en blixt. Den dagen fick jag veta att ingenting kunde förstås isolerat; allt måste ses som en del av den enade helheten. Allt ingår i allt annat. Med säkerhet är vi alla sammankopplade. Och om detta kunde läras ut, och om människor kunde förstå det, skulle vi ha ett annat medvetande.

Betydelsen av Bohms samtal är enorm. Med David Bohms ord:

"Människor skapar barriärer mellan varandra genom sina fragmentariska tankar. Var och en fungerar separat. När dessa barriärer har lösts upp, då uppstår ett sinne, där de alla är en enhet, men varje person behåller också sin egen individuella medvetenhet. Att ett sinne fortfarande kommer att existera även när de separeras, och när de kommer samman, kommer det att vara som om de faktiskt inte hade separerats med människor som arbetar med en enskild person som arbetar med en enskild relation. Varje signal som går från den ena till den andra plockas upp med samma medvetenhet. Därför är det inte så att separationen mellan dem drar ihop sig.

Bohm sa till mig att vi har kapaciteter inom oss som vi inte känner igen – kapaciteter inom oss som är fenomenala – om vi bara visste hur vi skulle släppa dem. Dessa ord tjänade mig väl när jag började min resa för att grunda American Leadership Forum. Dessa ord fortsätter att vägleda mig idag. Dessutom bekräftade mitt möte med Bohm min inre vetskap om att ett antal engagerade människor bokstavligen kunde förändra världen och faktiskt är det enda som någonsin har gjort.