Små nåder

Utdrag ur Kent Nerburns bok, Små nåder :

Natten närmar sig. Det är dags att sova.

Jag har vandrat en stilla stig idag. Jag har inte gjort någon stor nytta, ingen stor skada. Jag kunde ha önskat mig mer – någon dramatisk händelse, något minnesvärt. Men det blev inget mer. Detta var dagen jag fick, och jag har försökt möta den med ett ödmjukt hjärta.

Så lite det verkar. Vi söker perfektion i våra dagar, vill alltid ha mer för oss själva och våra liv, och strävar efter ouppnåeliga mål. Vi lever mellan de stora oändligheterna av dåtid och framtid i den tunna ljusstråle vi kallar "idag". Och ändå är idag aldrig tillräckligt.

Varifrån kommer den, denna märkliga, osläckliga mänskliga längtan efter "mer" som är både vår välsignelse och vår förbannelse? Den har fått oss att lyfta våra blickar mot himlen och trä ihop bitar av universum tills vi kan skymta en skugga av den gudomliga skapelsen. Ändå, för att få denna kunskap, har vi ibland förlorat molnets mysterium, en trädgårds skönhet, glädjen i ett enda steg.

Vi måste lära oss att värdesätta det lilla såväl som det stora. [...]

Konfucius sade till sina anhängare: 'Ge fred åt de gamla, ha förtroende för era vänner och vårda de unga.'

"Behöver vi verkligen mycket mer än detta? Att hedra gryningen. Att besöka en trädgård. Att prata med en vän. Att betrakta ett moln. Att vårda en måltid. Att böja våra huvuden inför dagens mysterium. Är inte detta tillräckligt?"

Den värld vi formar är den värld vi berör – med våra ord, våra handlingar, våra drömmar.

Om vi ​​skulle ha den turen att beröra många människors liv, så får det vara så. Men om vår lott inte är mer än att duka ett bord, eller sköta en trädgård, eller visa ett barn en stig i en skog, är våra liv inte mindre värda.

Jag kryper ner i min säng, känner den växande värmen från täcket, hör de tysta rytmerna i min frus mjuka andning.

Utanför blåser vinden svagt och nuddar en gren från björken mot huset.

Att skipa rättvisa. Att älska barmhärtighet. Att vandra ödmjukt med vår Gud.

Att bringa fred till de gamla. Att ha förtroende för våra vänner. Att vårda de unga.

Ibland verkar det som att vi begär för mycket. Ibland glömmer vi att de små nådegåvorna är tillräckliga.