[Offbeat examenstal får stående ovationer: 2012 års Baccalaureate-talare vid University of Pennsylvania var ett okonventionellt val för en Ivy League-skola. För att tilltala sina nyblivna akademiker, som strävar efter bländande karriärer, valde de en man som aldrig i sitt vuxna liv har sökt jobb. En man som inte har arbetat för lön på nästan ett decennium, och vars självuttalade uppdrag helt enkelt är "att bringa leenden till världen och stillhet i mitt hjärta". Den här off-the-radar-högtalaren inledde sitt tilltal med ett häpnadsväckande råd. Följer upp med fyra viktiga insikter från en radikal 1000 km lång pilgrimsfärd genom byarna i Indien. När han avslutade sitt enastående tal om examensdagen reste sig havet av studenter med kepsar och kläder på fötter för stående ovationer. Det som följer är hela utskriften av föredraget av Nipun Mehta. --DailyGood Editors]
Tack till mina framstående vänner, president Amy Gutmann, prosten Vincent Price och pastor Charles Howard för att ni bjöd in mig att dela med mig av några reflektioner kring detta glada tillfälle. Det är en ära och ett privilegium att gratulera dig -- UPenns klass 2012.
Just nu sitter var och en av er på livets bana redo för start. Du är några av världens mest begåvade, elit- och drivna högskolestudenter – och du är onekligen redo att flyga. Så det jag ska säga härnäst kan låta lite galet. Jag vill uppmana dig att inte flyga, utan att – gå . För fyra år sedan gick du in i detta fantastiska laboratorium för högre utbildning. I dag, med huvudet högt, går du för att ta emot dina diplom. Imorgon kommer du att vandra in i en värld av oändliga möjligheter.
Men promenader, i vår höghastighetsvärld, har tyvärr fallit i onåd. Själva ordet "fotgängare" används för att beskriva något vanligt och vanligt. Men att gå med avsikt har djupa rötter. Australiens aboriginska ungdomar går på promenader som en övergångsrit; Indianstammar genomför visionsuppdrag i vildmarken; i Europa har man i århundraden vandrat Camino de Santiago, som sträcker sig över hela Spanien. Sådana pilgrimer sätter ena foten stadigt framför den andra för att falla i takt med universums rytmer och kadensen i sina egna hjärtan.
Redan 2005, sex månader in i vårt äktenskap, beslutade min fru och jag att "trappa upp" själva och ge oss ut på en vandrande pilgrimsfärd. På toppen av våra ansträngningar med ServiceSpace undrade vi om vi hade kapaciteten att lägga undan vår världsliga framgång och söka högre sanningar. Har du någonsin tänkt på något och sedan bara vetat att det måste hända? Det var en av de sakerna. Så vi sålde alla våra större ägodelar och köpte en enkelbiljett till Indien. Vår plan var att bege oss till Mahatma Gandhis ashram, eftersom han alltid varit en inspiration för oss, och sedan gå söderut. Mellan oss två budgeterade vi en dollar om dagen, mestadels för oförutsedda utgifter -- vilket innebar att vi för vår överlevnad var helt beroende av främlingars vänlighet. Vi åt vilken mat som helst och sov varhelst plats erbjöds.
Nu måste jag säga att sådana idéer kommer med en varning: försök inte det här hemma, för din partner kanske inte riktigt välkomnar den här typen av smekmånad. :-)
För oss var den här vandringen en pilgrimsfärd -- och vårt mål var helt enkelt att vara i ett utrymme som var större än våra egon, och att låta den medkänslan vägleda oss i oskrivna tjänstehandlingar på vägen. Helt fråntagen vår komfortzon och våra vana identiteter, kunde vi fortfarande "hålla det på riktigt"? Det var vår utmaning.
Det slutade med att vi gick 1000 kilometer under tre månader. Under den perioden mötte vi det allra bästa och det allra värsta av den mänskliga naturen - inte bara i andra, utan också inom oss själva .
Strax efter att vi avslutat pilgrimsfärden ställde min farbror nonchalant frågan om miljoner dollar vid middagsbordet: "Så, Nipun, vad har du lärt dig av den här promenaden?" Jag visste inte var jag skulle börja. Men helt spontant kom en förkortning -- WALK -- att tänka på, som omfattade de viktigaste lärdomarna vi hade lärt oss och fortsätter att lära oss om, även än i dag. När du börjar nästa fas av din resa, vill jag dela dessa guldkorn med hopp om att det kan belysa din väg på något litet sätt också.
W in WALK står för Witness. När du går ser du bokstavligen mer. Ditt synfält är nästan 180 grader, jämfört med 40 grader när du färdas i 62 mph. Högre hastigheter smetar ut vårt perifera seende, medan promenader faktiskt breddar din duk och dramatiskt förskjuter föremålen för din uppmärksamhet. Till exempel, på vår pilgrimsfärd, märkte vi soluppgången varje dag och hur fåglarna vid solnedgången samlades för en liten egen fest. Istället för att lägga till Facebook-vänner online fick vi faktiskt vänner personligen, ofta över en kopp varm "chai". Livet omkring oss blev levande på ett nytt sätt.
En gångtakt är samhällets hastighet. Där höga hastigheter underlättar separation, ger ett lägre tempo oss en möjlighet att kommunicera.
När vi korsade Indiens landsbygd med en hastighet av ett par kilometer i timmen blev det tydligt hur mycket vi kunde lära oss helt enkelt genom att vittna om bybornas sätt att leva. Hela deras mentala modell är annorlunda -- multiplikationen av önskningar ersätts av den grundläggande tillfredsställelsen av mänskliga behov. När du inte längre är upptagen av att be om mer och mer saker; då tar man bara det som ges och ger det som tas. Livet är enkelt igen. En bonde förklarade det för oss så här: "Du kan inte få molnen att regna mer, du kan inte få solen att skina mindre. De är bara naturens gåvor - ta det eller lämna det."
När sakerna omkring dig ses som gåvor är de inte längre ett medel för att uppnå ett mål; de är medlet och målet. Och således kommer en ko-herder att ta hand om sina djur med en fars medkänsla, en bykvinna kommer att vänta 3 timmar på en försenad buss utan ett spår av ilska, ett barn kommer att tillbringa otaliga timmar fascinerat av stjärnor i galaxen och att hitta sin plats i det stora kosmos.
Så med dagens moderniserade verktyg till ditt förfogande, låt dig inte zooma omedvetet från punkt A till punkt B på livets motorvägar; prova att gå på bakvägarna i världen, där du kommer att bevittna en djupt oupplöslig förbindelse med allt levande.
A:et i WALK står för Acceptera. När du går på det här sättet placerar du dig själv i universums handflata och möter dess verklighet rakt på sak. Vi gick på toppen av sommaren, i skoningslösa temperaturer som svävade över 120 grader. Ibland var vi hungriga, utmattade och till och med frustrerade. Våra kroppar värkte efter bara den där extra drinken vatten, några ögonblick till i skuggan eller bara den där lilla gnistan av mänsklig vänlighet. Många gånger fick vi den där extra biten, och våra hjärtan svämmade över av tacksamhet. Men ibland blev vi plötsligt vägrade, och vi var tvungna att odla förmågan att ta emot de gåvor som gömdes även i de mest utmanande ögonblick.
Jag minns en sådan dag, när vi närmade oss ett rasthus längs en karg motorväg. När tunga lastbilar susade förbi såg vi en skylt som meddelade att gästerna var värdar utan kostnad. "Åh, vår lyckodag", tänkte vi förtjust. Jag klev ivrigt in. Mannen bakom skrivbordet tittade upp och frågade skarpt: "Är du här för att se templet?" Ett enkelt ja från mina läppar skulle omedelbart ha gett oss en komplett måltid och ett rum för natten. Men det skulle inte ha varit sanningen. Så istället sa jag, "Tja, tekniskt sett, nej sir. Vi är på en vandring på pilgrimsfärd för att bli bättre människor. Men vi skulle gärna besöka templet." Ganska abrupt svarade han: "Um, förlåt, vi kan inte ta emot dig." Något med hans korta arrogans utlöste en mängd negativa känslor. Jag ville göra en snål kommentar i gengäld och smälla igen dörren på väg ut. Istället höll jag mitt rasande ego i schack. I det tillståndet av fysisk och mental utmattning kändes det som en herkulisk uppgift - men genom det inre kaoset dök en röst upp inom mig som sa åt mig att acceptera verkligheten i detta ögonblick.
Det fanns en tyst metamorfos i mig. Jag släppte ödmjukt mitt försvar, accepterade mitt öde den dagen och vände mig för att gå utan ett sorl. Kanske kände mannen bakom disken denna förändring i mig, för han skrek just då, "Så vad exakt gör du igen?" Efter min korta förklaring sa han: "Titta, jag kan inte mata dig eller vara värd för dig, för regler är regler. Men det finns toaletter där bak. Du kan sova utanför herrtoaletten och din fru kan sova utanför kvinnotaletten." Även om han var snäll kändes hans erbjudande som salt i mina sår. Vi hade inget annat val än att acceptera.
Den dagen fastade vi och den natten sov vi vid badrummen. En liten lögn kunde ha köpt oss en uppgradering, men det hade inte varit någon pilgrimsfärd. När jag somnade med en vägg som skilde mig från min fru fick jag den här vackra, objudna synen av ett par som klättrade till toppen av ett berg från två olika sidor. Halvvägs genom denna svåra uppstigning, när mannen funderade på att ge upp, flög en liten sparv förbi med detta råd: "Sluta inte nu, vän. Din fru är angelägen om att se dig på toppen." Han fortsatte att klättra. Några dagar senare, när hustrun befann sig på gränsen till att sluta, dök den lilla sparven upp med samma besked. Steg för steg upprätthöll deras kärlek sin resa hela vägen till bergstoppen. Besökt av den här visionens lägliga nåd, fällde jag några tacksamma tårar - och den här historien blev en prövsten inte bara i vårt förhållande, utan även i många andra ädla vänskaper.
Så jag uppmuntrar dig att odla jämnmod och acceptera vad livet än kastar i dina knä -- när du gör det kommer du att bli välsignad med insikten om en inre förvandling som är din att behålla för all tid.
L:et i WALK står för kärlek. Ju mer vi lärde oss av naturen och byggde ett slags inre motståndskraft mot yttre omständigheter, desto mer föll vi in i vårt naturliga tillstånd -- som var att vara kärleksfull. I vårt dominerande paradigm har Hollywood på ett lömskt sätt adjungerat ordet, men den kärlek jag talar om här är den typ av kärlek som bara vet en sak - att ge utan begränsningar. Rent. Osjälviskt.
De flesta av oss tror att för att ge måste vi först ha något att ge. Problemet med det är att när vi inventerar vad vi har gör vi nästan alltid redovisningsfel. Oscar Wilde sa en gång: "Nu för tiden vet folk priset på allt, men värdet av ingenting." Vi har glömt hur man värderar saker utan en prislapp. Därför, när vi kommer till våra mest överflödiga gåvor - som uppmärksamhet, insikt, medkänsla - förväxlar vi deras värde eftersom de är, ja, ovärderliga.
På vår vandrande pilgrimsfärd märkte vi att de som hade minst var lättast utrustade för att hedra det ovärderliga. I urbana städer började människorna vi mötte med en outtalad försiktighet: "Varför gör du det här? Vad vill du från mig?" På landsbygden , å andra sidan, mötte byborna nästan alltid oss med en öppenhjärtad nyfikenhet som startade rakt in med: "Hej kompis, du ser inte lokal ut. Vad är din historia?"
I byarna bedömdes inte ditt värde av ditt visitkort, professionella nätverk eller din lön. Den medfödda enkelheten tillät dem att älska livet och vårda alla dess kopplingar.
Extremt fattiga bybor, som inte ens hade råd med sina egna måltider, lånade ofta mat av sina grannar för att mata oss. När vi försökte vägra förklarade de helt enkelt: "För oss är gästen Gud. Detta är vårt erbjudande till det gudomliga i dig som förbinder oss med varandra." Nu, hur kan man vägra det? Gatuförsäljare gav oss ofta grönsaker; i ett mycket rörande ögonblick insisterade en armlös fruktsäljare en gång på att ge oss en skiva vattenmelon. Alla, oavsett hur gamla, skulle bli överlyckliga över att ge oss vägbeskrivningar, även när de inte var helt säkra på dem. :) Och jag minns fortfarande kvinnan som generöst gav oss vatten när vi var extremt törstiga -- för att senare upptäcka att hon var tvungen att gå 10 kilometer klockan 04:00 för att få den där ena hinken med vatten. Dessa människor visste hur de skulle ge, inte för att de hade mycket, utan för att de visste hur man älskar livet. De behövde ingen kredit eller garanti för att du någonsin skulle återvända för att betala tillbaka dem. Snarare litade de bara på pay-it-forward-cirkeln för att ge.
När du blir levande på det här sättet kommer du att inse att sann generositet inte börjar när du har något att ge, utan snarare när det inte finns något i dig som försöker ta. Så jag hoppas att du kommer att göra alla dina dyrbara stunder till ett uttryck för kärleksfullt liv.
Och slutligen, K i WALK står för Know Yourself.
Vissmän har länge informerat oss om att när vi tjänar andra villkorslöst, skiftar vi från jag-till-vi och förbinder oss djupare med den andra. Den matrisen av sammankopplingar möjliggör en djup kvalitet av mental tystnad. Som en stilla sjö ostörd av vågor eller krusningar kan vi sedan tydligt se vilka vi är och hur vi kan leva i djup harmoni med miljön omkring oss.
När ena foten går vilar den andra. Att göra och vara måste vara i balans.
Vårt rationella sinne vill med rätta säkerställa framsteg, men vårt intuitiva sinne behöver också utrymme för att det framväxande, okända och oplanerade ska uppstå. Att göra är verkligen viktigt, men när vi inte är medvetna om vårt interna ekosystem, blir vi så förtrogna med våra planer och handlingar att vi inte märker uppbyggnaden av mentala rester. Med tiden börjar det omedvetna interna bruset förorena våra motivationer, vår etik och vår ande. Och så är det viktigt att stilla sinnet. En melodi kan trots allt bara skapas med tystnaden mellan tonerna.
När vi gick – bevittnade, accepterade, älskade – blev vår vision av världen verkligen klarare. Den klarheten, paradoxalt nog, suddade ut våra tidigare distinktioner mellan mig kontra vi, inre transformation kontra yttre påverkan, och själviskhet kontra osjälviskhet. De var oupplösligt förbundna. När en fattig bonde gav mig en tomat som avskedspresent, med tårarna rinnande, fick jag eller gav jag? När jag satt i timmar i tyst meditation, var fördelen enbart min eller skulle den skvalpa ut i världen? När jag lyfte höstacken från en gammal mans huvud och bar den en kilometer, serverade jag honom eller tjänade mig själv?
Vilket vill säga, gå inte bara genom livet - växa genom livet. Det kommer att vara lätt och frestande för dig att komma fram till reflexiva svar - men gör det till en poäng, istället, att erkänna mystik och välkomna rika frågor ... frågor som knuffar dig mot en större förståelse av denna värld och din plats i den.
Det är WALK. Och idag, vid denna betydelsefulla milstolpe i ditt liv, kom du in gående och du kommer att gå ut och gå. När ni går vidare in i en värld som alltmer siktar på att gå bortom tankens hastighet, hoppas jag att ni alla kommer ihåg vikten av att resa med omtänksamhetens hastighet. Jag hoppas att du tar dig tid att bevittna våra magnifika sammankopplingar. Att du kommer att acceptera livets vackra gåvor även när de inte är vackra, att du kommer att öva på att älska osjälviskt och sträva efter att känna din djupaste natur.
Jag vill avsluta med en berättelse om min farfarsfar. Han var en man med liten rikedom som fortfarande lyckades ge varje dag i sitt liv. Varje morgon hade han en ritual att gå på en promenad - och medan han gick matade han flitigt myrkullarna längs sin väg med små nypor vetemjöl. Nu är det en handling av mikrogenerositet så liten att den kan verka helt försumbar, i universums storslagna schema. Hur spelar det roll? Det spelar roll att det förändrade honom inuti. Och min farfars godhet formade mina farföräldrars världsbild som i sin tur påverkade deras barns – mina föräldrar. Idag är de där myrorna och myrkullarna borta, men min farfars ande är mycket inbäddad i alla mina handlingar och deras framtida krusningar. Det är just dessa små, ofta osynliga, handlingar av inre transformation som formar vårt väsen och böjer bågen av vårt delade öde.
På din vandring, idag och alltid, önskar jag dig ögonen att se myrstackarna och hjärtat att mata dem med glädje.
Må du vara välsignad. Förändra dig själv -- förändra världen.
COMMUNITY REFLECTIONS
SHARE YOUR REFLECTION
100 PAST RESPONSES
Thank you for sharing this. May God bless you both.
Wow, amazing, simply amazing talk...you just kept me glued to this narrative as though I was hearing you live, Nipun. Your name is befitting you. It is always about how you can decipher a thought in simple yet effective way so that the recipient of the thought could not only grasp but also transmit it forward. You did that to me. I will never forget the expansion and meaning of the acronym W-A-L-K and would always get reminded whenever I walk. Wishing you all the best in your WALK of life. God bless.
Beautiful article, it was worth reading
Amazing article... When one foot walks, the other rests.I`ll take this forever!
Amazing story. Reminds me of Nanak ji. Sat naam wage guru. We need crazy people like you in this world to make it better, loving and acceptable.
This was a true gift today. An affirmation of thoughts I was pondering just this morning. On my way into work (driving, sadly rather than walking - but at a leisurely pace through a parkway, foregoing the freeway) I was thinking about walking and those that walk for a purpose such as Nipun and his wife, although at the time I was thinking of another walker's story I had just read. I thought of all the books I've read about others' pilgrimages and how my little hikes reveal to me in small ways what others learn on their longer journeys. It came to my mind that if I had the opportunity and time to walk one of these long walks, the Camino, the APT, the PCT, and IAT, I wouldn't be doing it to write a book or to change the world, but I could expect it to change my world vision. If we change our vision, such as Nipun requests, we do change the world, though, don't we?
Amazing speech nipun. It has been amazing knowing about you. It is really shaking selfish and insecure person in me and temping me to start giving - in whatever small way until it becomes a habit. Thanks for showing new way of living.
This is the most insightful and inspirational speech about the adventure of their pilgrimage in India and the lessons learned during this journey. Thank you very much for sharing with all of us.
I will always remember these four key words - Witness, Accept, Love and Know thyself. These four words are like mantra to me to remember and practice all through our day to remind myself about Nipun's insights.
Thank you.
very inspiring and thought provoking article, feel pleaure to read this .:)
Truly inspirational. However, temper your kindness with pragmatism. Feeding wheat flour to ants may be an act of micro kindness but don't try that with snakes. When bit by a cobra, most you can do is to follow the 'A' in the WALK model before turning blue.
Thanks to Nepun Mehta for enlivining each of our life's and sharing your thought with us..........it has greatly moved me and changed my life.....
i was lead here again by the new grad speech .. one of my favorite reads ever still HUGS
I feel myself blessed to read this beautiful article. Though i have read it a lot of times, each time i read it , i learn something new. Thank You :) Its one of the most amazing blogs i have read.
Thanks a lot for sharing.:)
Awe-inspiring and awesome article!!!
Thank you I will carry these thoughts on my daily walks
Nothing new in this article or speech. Its like remaking the older version of a film BUDHA back. Its becoming a fashion for the so called elite saying, " I'm also experienced the suffers". The speaker doesn't know what the real life means so its make him some difference. In B.C Gowtham Budha changed himself from a 4(WALK) incidents.
Modern education system doesn't teach for the mind growing process its only teaching for the industrial market driven process.
Nipun, Both of you are doing greatest job and very few people are devotee like both of you. Both of you have started your journey of SEVA at very young age. Thank you very much for explaining very true meaning of WALK. May God bless you for your long journey for betterment of the people around the globe.
Very productive
Day after day I become more and more certain that there is already enough wisdom out there to make us live a fulfilled and immensely happy life! :) It always boils down to the same: Be mindful, be grateful... Truly BE! And then, when you have yourself sorted out completelly, you realise that it is not about you anymore.
If you analyse the article, or any other inspiring one, you will find that all the takeaway points
can be pretty much fitted in 3-4 categories on the sorts of "mindfulness" "gratitude (take everything as a gift)" etc.). There are lots written about this (From philosophy (I am quite stoic myself :P), to modern works like the book "Flow"... Endless quotes and frameworks (Benjamin Franklin's 13 virtues) etc.) Anyway, my point? We have the information! Please let's DO something about all this! There is NO justification for any of us not being fulfilled and happy. :) Let me leave you with a powerful quote on a new comment to illustrate gratitude. Don't be scared about the religious feeling it has... ignore that if you please... just take the main point, the one of gratitude:
Heaven is available to the Muslim and Jew, even to Catholic… heaven is even available to atheist… but often the atheist does not find heaven because the atheist is full of conflict, full of
pushing away. Religions are important… religions are beliefs systems that get people to faith, but faith, faith is trust in life... trust in that anything life brings you is a gift... even when it seems like it is a pile of crap. If you can trust that everything life brings you is a gift, even when it seems as though is darkness and adversity, then you will trust that even death is a gift, because after all... what does life bring everybody eventually but death... and if you can trust that even death is a gift... then surely... you will go to heaven. If you can trust that everything life brings you is a gift... if you can really chose to have faith... then you remove your heart from anxiety, from stress, form conflict... and you replace it with peace, creativity and acceptance... then you have found heaven on earth. (Brother David Steindl Rast )
Compare with a quote from your article "When the things around you are seen as gifts, they are no longer a means to an end; they are the means and the end"
Similar right? We have it sorted! Let’s do something about it!
Antonio
[Hide Full Comment]@antoniogbo
still Re-reading. Kudos Nipun for enlivening others.
GREAT........INSPIRING........ my husband introduced this to me and what....enjoyed getting shaken up.....very thought provoking.
Respected Sir,
I wish I could walk like Budhaa,Shankaracharya, SRI Gandhiji, SWAMI Vivekanandji , ACHARYA Tulsidasji or like you with an empty hand.
A courageous advanture for a person like uou.
WITH REGARDS-gdshah
Some people are brave ~ courageous ~ blissful. Nipun is among those and they pull others and show the way that generosity is possible and not linked to the wealth you own.
Really blessed after reading it and wish many will get blessed and not just inspired.
Thanks ...Gopal
This highlights the depth of simplicity. We have things so backwards.
This has been in my mind for over a month and finally I blogged on it. http://everydaygeeta.blogsp....
Thoughtful and inspiring are the words that come to mind. Thank You.
I loved this piece very true especially when he says
make it a point, instead, to acknowledge mystery and welcome rich questions ... questions that nudge you towards a greater understanding of this world and your place in it.
many of us do not know our place in this universe feeling that we are minute hence dont care less
brilliant and thoughtprovoking even at my seventies. This is what our ancestors did walking from Kanyakumari to badrinath in the himalayas and had this ennobling experience
narasimhan
Very beautiful speech that reminded me to take life easy and embrace it. I received clarity on my confusion regarding, "Accepting what is given vs Need to grow" Thank you for that. My eyes welled up in tears for the act of giving water by the lady who walked for 10 KMs to fetch water. The importance of silence was beautifully expressed in the line: "A melody, after all, can onle created with the silence in between the notes.
Am blessed to know you, Nipun, and call you a friend. Many bows...Marsha
Such profound advice can only come from a heart and mind of one who has experienced the richness of life way beyond the rat race and aggressiveness found in this materialistic world! I hope the Class of 2012 of UPENN are indeed moved to follow it!!
It is simple yet soo deep! Thank you for motivationg the future generations!
Truly inspiring. A fantastic piece, every single word coming out of deep experiences.
It tells us again the the real India lives in our villages. It reminds all of us that we can be happy by simply loving, giving, being kind, accepting life as it unfolds, and always look within.
The best line was perhaps, do not go through life, grow through life.
Hats off to Nipun and his wife.
We pray to our beloved AMMA to shower Her blessings to both of them, and pray for all success in all their endeavours.
It is absolutely beautiful, had tears of 'love' in my eyes-----
Veena Kapoor
Truly inspiring..
thanks i wont fly i will walk
Amazing article!!an eye opener to most of us who have have not realised the art of submitting,giving,receiving,unconditionally.
Just a couple of questions (without malice)...did Mr Mehta wing his way back to the safety and comfort of the US after his walk? Second, he has not written his wife's name or how she reacted to the walk. (or, are we supposed to know her only as his wife, and nothing else)?
very inspiring indeed . an eye opener for me . thanks for sharing your thoughts & experiences
Excellent work Nipun,
It proves your name............one who is Nipun in enjoying life. May God bless you to inspire people.
( Nipun can be translated as Kushal............but not very exact)
One word sums it up - Brilliant. You are a true change agent Nipun and the world desperately needs people like you to bring about spiritual transformation and peace. What a touching and inspiring experience and so beautifully articulated. I sincerely hope and pray that our politicians draw a leaf from your chapter.(wishful thinking perhaps but nonetheless)... Kudos and a big thank you for this wonderful article...
This is so enlightening
Nipun what an amazing and an inspiring message to the young generation,it has deeply touched me.
As a speech, it is touching ! However is it suitable to the audience- I would say- NO.
The young graduates who has spent their hard earned saving to be graduate - and we are teaching them not to be ambitious but be contented , not aggressive but considerate, not game changer but game player- this sounds alright after you have lived life, understood and experienced its invincibility-but not to the young graduate whom we need to encourage to go and conquer the world...
While I salute Nipuns' selflessness, his sagely advice, I strongly disagree to his teaching these to the young guys and sucking out their enthusiasm for the life yet to start.
Truly inspiring. Realised what enormous wealth I have -my mind and the ability to walk. It is absolutely fantastic that a person can have such a clear thinking while delivering a speech! Blessed are those who had the opportunity to hear / read these wonderful thoughts.
CK Chandrasekharan
What a beautiful speech! My friend Asheesh shared this with me, and I am so glad I read it. Truly an inspiration for me in my life. I recently had the honor of delivering the student keynote speech at my own MBA graduation from the Penn State Smeal College of Business, and it was centered on a story of walking as well. (If you are interested, here is the link: http://slidesha.re/KQzLRl)
You have shown the wisdom and beauty of accepting the only pace that you can take for a journey that cannot be run. Thank you!
Feed the ants. Don't just go thru life, Grow thru life. W.A.L.K. Thank you for sharing this meditation.
Amazing.....its most important to be "grounded"......bravo !
It is highly motivating. This made to ponder the inner and come out with peaceful state of mind.
Ajayakumar.P
Wow, I like the way speaker's experience is brought out. An encouraging speech!!!
wonderful!
There is much to be learned by merely breathing into the Spirit we all have within our hearts and asking to be lead. Of ourselves we can accomplish nothing. But, letting go of past and future and following that inner voice's words, directions, and feelings will lead you to insights that our hard to believe. Try it. Breath deeply within the heart and say: Of myself I can do nothing. Please guide me, give me your words, thoughts and feelings. Then without trying of thinking, just listen and follow the guidance. It seems to be leading you nowhere but trust and you will find what seems impossible.
That was an amazing speech Nipun! I always love hearing tidbits about your pilgrimmage and the wisdom in your words helps me to remember that I need to stop and enjoy my surroundings. Hope you and the wife are doing well :)
I agree that this is a fantastic article, would love to have been there to hear it in person.
I think everyone can be guilty sometimes of not taking time out to appreciate the wonderful things that fill our world, and more often or not the most simplest of things.
If we all change the way we treat ourselves and the world, eventually every person on this planet would become the happy and content person they seek to be.
Very ennobling speech. One is reminded of the Venerable Sage of Kanchi (Paramacharya) who followed the illustrious path of Adi Sankara in a walkng pilgrimage across India. He too wished to witness the nobility of the people of our countryside, who have so much to teach us. He in turn also blessed them with his compassion to help them face the harsh realities of life.
Very inspiring... Very Touching..
It is very inspiring and thought provoking.....You are truly blessed to experience thing that you only read in books. Your stupendous desire to experience the greatness of simple things in life this way is truly amazing.
That was really amazing talk. Took me a while to read it line by line but really mind blowing and inspiring.
Another comment disappeared before I replied. Well, I can't say what hurt the feelings of the Asian Culture is true or directed to them. It was meant for a short time punishments to the woman, thief and money launderer in a swift way as words and sentences would tell authorities---what?
Second reason, was to return the money to the needy beneficiaries or to the careless donors.
That is why I sympathize for looking someone who demonize a certain community who had no stakes with me. I was fool for that.
Hats off to you, Mr. Mehta! The article is simply Awesome! Thanks so much for sharing.
Beautiful. Mt Gandhi discovered. True india is found. Wish our Political leaders in India read and learn to WALK.
Thank you too.
This has come at an intersection in my life, today is the beginning of a new walk for me. Thank you
That was so beautiful. In this world when goodness is viewed sceptically ( read secret agenda), this was an endorsement on being human.
Heartwarming!! Thank you for sharing the joy and spreading the message.
W-A-L-K= witness always, like a kid
Let us walk and even own it...just need how-easiest way of making it heaven.
Fantastic article , written with utmost sincerity and honesty; two items which are becoming rarer and rarer every day in the rat race for materialistic progress and so called achievements!! An open look in to the broader throbbing world and trying to live in it with true participation can make us all Walk Taller literally and make this earth itself a heaven. Humility, compassion, optimism and belief in self and utmost modesty ; all these shine like gems in this article. I am made aware now, that I lack these and I bow my head and thank you immensely for firing my imagination with this spark to help me become a humble human being with a better heart and to lead a purposeful life. Thanks once again
Very inspiring article. Next time i take my morning walk i will remember what walk means.
I am delighted to have read the passage on W-A-L-K. I am deeply touched
Humbling !!!
Thank you too. truth is only thing I can offer...name a topic you would like.
Thank you for sharing......the world's desperate for the truth!
AMAZING !! INSPIRATIONAL !! SIMPLY GREAT !!
Well, projects are as many as stars. If people looking innocent don't appreciate then there they are. Because the work is about compassion and grounded is nature
Truly humbling and intensely inspirational!
You have epitomized the essence of our ethos and underpinned the importance of staying sanely and steadily grounded.
Thank you for shared wisdom
Thank you for sharing your story, experience and learning.
wish i had heard this talk when i graduated!! in deep gratitude for this talk...
Awesome
,it sums up what it is to be a loving christen.It is simply Christ's teachings no matter what your faith is. this should always be a reminder what life is meant to be,should we at times forget.
I walked many times and enjoyed travels but mine were planned unlike the couple.
I remember visiting my brother who is legsless and back the bus punctured one of its legs. I and two others went into the forest to see what it hosts. We came back to only find the bus left us. We walked about 4 hours in Masaai highlands and unlike other other communities, Masaai have a strict culture. We needed water badly and it already got dark. Only costume and leaves on my head and thighs, I got close to where they were celebrating on firewoods. Their leader who held a flame on his hand was impressed and I called my friends who were nearby. We were given water and milk. I don't costumes but my need of water forced me. So I learned cultures are very different where ties on some cultures are disguised. I also learned if one lives in slums he should look a slumdog like I am now. I can tomorrow be an urban dog. My experience on different cultures strengthened my ability of Human Engineering.
Though I believe I mastered Africans' way of life, I tried to see how westerners can be comforted. Some town tourists didn't return greetings as as they kept distance looking wary, so I thought I was discomforting them. I still feel that it would be great to meet one and impress. And Change is worked out. One student I once influenced his education promised me something very great 2days ago. So, I can tell priceless tags are sometimes greater than priced items. Though my facial outwards are not very interesting for first time am really honest. When I saw most people corrupted, crimed, harmful and non-punished I thought resorting and later re-correcting. Resorting for important celestial and earth change should not damage my name to open websites, social pages, create awareness against terrorism and improve social understandings which will lead religion and culture tolerance among all. Best known to adults or wise people am not doing all these things to clean my name from previous cases or because of way out of poverty. I may have made some statements telling people "here is the cash key" I may say that because of many reasons for:
1. Some people get motivations only when money involves.
2.Some people only respect when money is talked.
3.People's attentions can be gained
4.people will be productive and supportive.
Well, for me and my NGO which is the core of the changes need funds as the only way of achieving simplest change to set off. Imagine pals, I am to build a website from my store and countless people spread rumors against me saying I am an agent of Non-muslims where these accusations alone can be not only deadly but also assassinations. Still even didn't receive a penny and fewer people who would back me in case are to disbelieve me. You can then see how brave I am to disregard them and move forward. I need backings and change is here sirs and madams. This is Noor saying some truth out to wise men and women.
[Hide Full Comment]Very inspiring speech, with a great vision , the facts were simple yet thought provoking,
Hope to meet this lovely couple sometime in my life
Chandra Natarajan
Thanks
what a gift to the graduates! Bless you both.
Thank you. It is beautiful.
I've not read something as amazing as this in a long long time...u've deeply touched my heart & my sensibilities & given me new eyes with which to see the world....i salute u for having the courage to do what u wanted to & not give in to the monotony & average-ness of this materialistic world which frowns on everything new...but ur convictions have given me new hope that life can be lead from the heart....thankx again
Nipun. It is with the humble-est spirit, to thank you for your joy in sharing all that binds us together. Peace.
Dear Nipun
Thanks for sharing
Thank you Nipun, for continuing to be an inspiration, for truly making a difference in the world one step at a time, one being at a time, and in the ripples who knows how many are touched. My heart is full with gratitude at knowing you and Guri -
"It is precisely these small, often invisible, acts of inner transformation that mold the stuff of our being, and bend the arc of our shared destiny." What a beautiful commencement address. Thank you :)
thank you my friend. i'm glad to be at "one".
Thank you for sharing, inspiring and being the change. :) beautiful and touching to the soul.
Absolutely marvellous!Sets you thinking and change direction.
Deeply moving!
Very beautiful. Namaste--Peace, Love, Connection to All.
Nippun, thank you so much for posting this and sharing your journey. The Daily Good keeps me grounded, like a kite with a steady hand guiding it through the air.
Blessings, Nipun.
In 1970-71 my husband and I took a trip from Spain to India. Although we did not walk we travelled slowly getting to know the people and we were regularly invited and treated well by almost everyone. The experience changed my entire world view as I saw how some people could uncomplainingly make something out of nothing; in contrast to the attitudes of my fellow countrymen (US).
Wow.. It takes lot of courage to WALK, but the love that has filled in you couple is so true and pure.
I wish Both of you keep growing with your years together.
Thank You for being so true and kind...)
Every word is so grounded and so beautiful.