Global uppvärmning: Ett Argument för Inre förändring

Alarmerande data och varningar om klimatförändringar har funnits med oss ​​i tjugo år. Problemet har förvandlats till något som en liten tandvärk. Allmänheten är bedövad av alla dåliga nyheter, och i stället för förnuftiga lösningar bevittnar vi dårskapen i politisk polarisering. Man kan inte tro på klimatförändringar och vara en god konservativ. Denna avvikelse från faktabaserad verklighet är bara en del av problemet. Kina och USA, som producerar 40 % av världens skadliga utsläpp, blockerar åtgärder för att vända trenden mot global uppvärmning av rent själviska skäl – två rika ekonomier vill bevara status quo.

Man kan reagera på denna situation på olika sätt, vilket leder till ett val av taktik.

** Inled ett kraftfullt offentligt korståg med starkare larmsignaler.

** Förlita dig på framtida teknik för att motverka de skador som orsakats atmosfären.

** Förbered er för en framtid med en drastiskt annorlunda ekologisk balans.

** Gör ingenting, förutom kanske be.

** Avstå tills katastrofen inte kan ignoreras.

De flesta människor tvekar mellan dessa alternativ. Om man bestämmer sig för att det verkliga problemet inte är naturen utan mänskligheten, då är det bara ett fåtal alternativ som är gångbara. Den mänskliga naturen har en meritlista. Vi vet till exempel att tidigare ekologiska katastrofer, som att förvandla Sahara till en öken, skövla spanska skogar och bränna allt användbart bränsle på Påskön, kunde ha undvikits men det gjordes inte. När resurserna blir knappa samarbetar inte människor plötsligt för att bevara det som finns kvar. De kämpar till sista rutan för att få besitta en minskande resurs. Vi vet också att människoskapade katastrofer som skadar alla, såsom krig, inte tar slut även om fred gynnar alla.

Med den mänskliga naturen i åtanke verkar domedagsprognoserna vinna. Under överskådlig framtid kommer världen att se på den globala uppvärmningens härjningar och göra en kombination av att vrida händerna, slå högre larm, leta efter någon magisk teknologi och be. Aktivt samarbete kommer inte att uppstå inom den närmaste framtiden. Rationalisterna bland oss ​​– som alltid verkar bo i Skandinavien – kommer nyktert att anpassa sig till den oundvikliga försämringen av ekologin. Folk talar redan om att bevara korallbyggande organismer som frön för framtiden och accepterar att de nuvarande korallreven, som redan är enormt skadade, en dag kommer att dö.

Som enskild individ kan ingen av oss förändra en sådan massiv och överväldigande situation. Det verkar fullständigt meningslöst att förorena vårt planetariska bo. Men det finns en mening att finna här. Meningen ligger i själva källan till problemet, den mänskliga naturen. Människor sätter sina begär före det kollektiva bästa. Vi anser oss själva viktigare än ekologin, som är rotad i tron ​​att vi står över naturen själv, en privilegierad art som inte behöver svara inför någon, inte naturen, inte Gud (om en gudom existerar).

Meningen med undergång är att alla dessa antaganden inte kommer att kunna överleva, inte i sin nuvarande form. Taktiken som kommer att råda är "Tillfällig prioritering tills katastrofen inte kan ignoreras." I slutändan, närhelst det inträffar, kommer den mänskliga naturen att tvingas se på sig själv. En omvärdering av vilka vi är kommer att vara oundviklig (jag antar att mänskligheten inte kommer att välja massjälvmord, även om det finns vissa som har den längsta synen och som hävdar att planeten kanske har det bättre utan oss). Lösningen på den globala uppvärmningen behöver naturligtvis inte nå slutpunkten. Den kommande generationen skulle kunna utvecklas på en grundläggande nivå.

Detta verkar hända med krig. För närvarande fortsätter antalet människor som dör i väpnade konflikter, inklusive inbördeskrig, att minska. Icke-spridningen av atomvapen har nått en punkt där alla är överens om att målet bör vara global nedrustning. Kärnvapenförintelsen är inte längre ett hållbart hot. Men att konfrontera klimatförändringarna är förmodligen ännu mer grundläggande. Om den mänskliga naturen ska utvecklas skulle en ny uppsättning antaganden se ut ungefär så här:

** Mänskligt liv är inte åtskilt från livet på jorden.

** Vi måste leva i balans med naturen.

** Konsumism är inte obegränsad och leder inte till lycka.

** Giftig förorening skadar liv och kan inte rättfärdigas.

** Som en medveten art måste människor vara förvaltare av ekologin.

Inget av dessa är överraskande idéer; de är vanliga mynt inom miljörörelsen. Men för att göra dem livskraftiga i massskala måste tidvattnet vända. Den del av den mänskliga naturen som säger "Jag först", "Jag vill ha mitt, vem bryr sig om dig?", "Jag lever bara för idag, glöm morgondagen" och "Naturen är här för att erövras" måste omprövas. Kommer det att hända? Ingen kan säga det, men det är viktigt att se att världen "där ute" inte har någon chans att förändras förrän det sker en verklig förändring "här inne".