Micro Moments of Love

Det är dags att uppgradera vår syn på kärlek. Först och främst är kärlek en känsla, ett tillfälligt tillstånd som uppstår för att ingjuta både ditt sinne och din kropp.

Kärlek, som alla känslor, ytor som ett distinkt och snabbrörligt vädermönster, en subtil och ständigt föränderlig kraft. När det gäller alla positiva känslor, är den inre känslan kärlek ger dig i sig och utsökt behaglig - den känns utomordentligt bra, som en lång, kall vattendryck känns när du är uttorkad en varm dag. Men långt bortom att må bra, ändrar ett mikroögonblick av kärlek, precis som andra positiva känslor, dig bokstavligen. Det utökar din medvetenhet om din omgivning, till och med din självkänsla. Gränserna mellan dig och inte-dig - det som ligger bortom din hud - slappnar av och blir mer genomsläppliga. Medan du fylls av kärlek ser du färre skillnader mellan dig och andra. Faktum är att din förmåga att se andra – verkligen se dem, helhjärtat – öppnas. Kärlek kan till och med ge dig en påtaglig känsla av enhet och anknytning, en transcendens som får dig att känna dig som en del av något långt större än dig själv. Kärlek, som alla känslor, ytor som ett distinkt och snabbrörligt vädermönster, en subtil och ständigt föränderlig kraft. Och den nya synen på kärlek som jag vill dela med dig är detta: Kärleken blommar ut praktiskt taget varje gång två eller flera människor – även främlingar – ansluter över en delad positiv känsla, vare sig den är mild eller stark.

Oddsen är att om du är uppvuxen i en västerländsk kultur, tänker du på känslor som till stor del privata händelser. Du lokaliserar dem inom en persons gränser, instängda i deras sinne och hud. När du samtalar om känslor förråder din användning av singular possessiva adjektiv denna synvinkel. Du hänvisar till 'min ångest', 'hans ilska' eller 'hennes intresse'. Enligt denna logik verkar kärlek tillhöra den person som känner den. Att definiera kärlek som positivitetsresonans utmanar denna syn. Kärlek utspelar sig och ekar mellan och bland människor -- inom interpersonella transaktioner -- och tillhör därmed alla inblandade parter, och till den metaforiska bindväv som binder dem samman, om än tillfälligt. Mer än någon annan positiv känsla, så tillhör kärleken inte en person, utan till par eller grupper av människor. Den ligger inom anslutningar.

Det kanske mest utmanande av allt är att kärlek varken är varaktig eller ovillkorlig. Den radikala förändringen vi behöver göra är detta: Kärlek, som din kropp upplever den, är ett mikroögonblick av anslutning som delas med en annan. Och årtionden av forskning visar nu att kärlek, sedd som dessa mikroögonblick av positiv anknytning, stärker kopplingen mellan din hjärna och ditt hjärta och gör dig friskare. [...] Det kan verka förvånande att en upplevelse som bara varar i ett mikroögonblick kan ha någon bestående effekt på din hälsa och livslängd. Ändå finns det en viktig feedbackslinga på jobbet här, en uppåtgående spiral mellan ditt sociala och ditt fysiska välbefinnande. Det vill säga, dina mikroögonblick av kärlek gör dig inte bara friskare, utan att vara friskare bygger också din förmåga till kärlek. Lite i taget föder kärlek kärlek genom att förbättra din hälsa. Och hälsa föder hälsa genom att förbättra din förmåga till kärlek.

--Barbara Frederickson, in Love 2.0