Kan medkänsla förändra världen?

Daniel Goleman pratar med Greater Good om sin nya bok, A Force for Good: The Dalai Lama's Vision for Our World .

Dalai Lama har en lång historia av att träffa och samarbeta med samhällsvetare – psykologer, neurovetare, ekonomer och andra som vill förstå vetenskapen om mänskliga känslor och beteende. Genom dessa samarbeten har han lärt sig om forskningen inom detta område och har uppmuntrat forskare att ägna sig åt undersökningsområden mer direkt inriktade på att tjäna allmänhetens bästa.

Nu när han fyller 80 i år bad Dalai Lama psykologen och bästsäljande författaren Daniel Goleman att skriva en bok som beskriver hans vision för en bättre värld och vilken roll vetenskap kan spela. Resultatet av deras samarbete, A Force for Good: The Dalai Lama's Vision for Our World , är både en översättning av Dalai Lamas ideal och en uppmaning till handling.

Nyligen pratade jag med Goleman om boken.

Jill Suttie: Efter att ha läst din bok verkade det för mig som om Dalai Lamas vision för en bättre framtid till stor del handlar om att odla medkänsla för andra. Varför är medkänsla så viktigt?

Daniel Goleman: Han talar inte ur ett buddhistiskt perspektiv; han talar faktiskt ur ett vetenskapligt perspektiv. Han använder vetenskapliga bevis som kommer från platser som Stanford, Emory och University of Wisconsin – även Tanya Singers projekt vid Max Planck Institute – som visar att människor har förmågan att odla medkänsla.

Den här forskningen är mycket uppmuntrande, eftersom forskare inte bara använder hjärnbilder för att identifiera de specifika hjärnkretsar som styr medkänsla, utan visar också att kretsarna blir stärkta och människor blir mer altruistiska och villiga att hjälpa andra människor om de lär sig att odla medkänsla – till exempel genom att göra traditionella meditationsmetoder av kärleksfull vänlighet. Detta är så uppmuntrande, eftersom det är ett grundläggande krav att vi behöver medkänsla som vårt moraliska roder.

JS: Du använder termen "muskulär medkänsla" i din bok. Vad menar du med det?

DG: Medkänsla är inte bara en trevlig söndagsskola; det är viktigt för att angripa sociala frågor – saker som korruption och maskopi inom näringslivet, regeringen och i hela den offentliga sfären. Det är viktigt för att titta på ekonomi, för att se om det finns ett sätt att göra det mer omtänksamt och inte bara om girighet, eller att skapa ekonomisk politik som minskar klyftan mellan rika och fattiga. Det är moraliska frågor som kräver medkänsla.

JS: Medkänsla kan odlas genom medveten meditation. Men jag tror att många människor börjar meditera av personliga skäl - för att minska stress och för att lära sig att acceptera det som är mer. Hur leder det till social aktivism?

DG: Jag håller inte med om den tolkningen av vad meditation eller andlig övning är till för. Den synen på mindfulness utelämnar den traditionella kopplingen av mindfulness med en omsorg om andra människor – att öva kärleksfull vänlighet, övning i medkänsla. Jag tror att Dalai Lamas uppfattning är att det är otillräckligt. Meditation betyder inte passivt accepterande av social orättvisa; det innebär att odla attityden att jag bryr mig om andra människor, jag bryr mig om att människor utsätts för offer, och jag ska göra allt jag kan för att hjälpa dem. Att han ser som sann medkänsla i handling.

JS: Finns det någon forskning som stöder tanken att mindfulness och social aktivism hänger ihop?

DG: Det finns vissa bevis på att mindfulness inte bara lugnar dig och ger dig mer klarhet, utan det gör dig också mer lyhörd för människor i nöd. I en studie, där människor fick chansen att hjälpa någon i nöd – att erbjuda en plats till någon med kryckor – ökade mindfulness antalet personer som gjorde det. Och om du extrapolerar därifrån till att hjälpa behövande när de passerar din radar på något sätt du kan, tyder det på att mindfulness skulle hjälpa. Men det finns ännu mer direkta bevis för att odla medkänsla och kärleksfull vänlighet ökar sannolikheten för att hjälpa någon. Att sätta ihop de två är kraftfullt.

JS: I din bok hänvisar Dalai Lama till något han kallar "emotionell hygien" – eller att lära sig att hantera svåra känslor med mer skicklighet och jämnmod. Han säger att det borde vara lika viktigt som fysisk hygien, och att vi alla borde förbättra vår "emotionella hygien" innan vi försöker ta itu med sociala problem. Varför är det så?

DG: Det är Dalai Lamas perspektiv – vi måste få alla våra destruktiva och störande känslor under kontroll innan vi agerar i världen. Om inte, om vi agerar utifrån dessa känslor, skapar vi bara mer skada. Men om vi kan hantera våra plågsamma känslor i förväg och ha lugn, klarhet och medkänsla när vi agerar, då kommer vi att agera för det goda, oavsett vad vi gör.

Det är dock inte så att någon känsla är destruktiv; det är ytterligheterna som kan skada andra och oss själva. När känslor blir destruktiva måste du hantera dem och inte låta dem styra dig. Till exempel ilska: om den mobiliserar dig och ger dig energi och fokuserar dig på att rätta till sociala fel, då är det en användbar motivation. Men om du låter det ta över och du blir arg och fylld av hat, är de destruktiva, och du kommer att orsaka mycket mer skada än nytta.

JS: Jag tror att det är svårt för vissa människor att faktiskt veta när deras känslor får dem att agera olämpligt.

DG: Det är därför självmedvetenhet är helt avgörande. Många människor blir kapade av sina känslor och har ingen aning, eftersom de är omedvetna, eftersom de saknar självmedvetenhet. Och vad meditation och mindfulnessträning kan göra är att öka din självmedvetenhet så att du kan göra dessa distinktioner mer exakt, med mer klarhet.

JS: En av Dalai Lamas grundsatser som du uttrycker i boken är att vi bör ha en universell etik av medkänsla för alla. Föreslår han att vi ger medkänsla även för dem som begår grymheter, som mord eller folkmord?

GD: Han håller fram ett ideal om universell medkänsla, utan undantag. Det är något vi kan gå mot. Men han ger oss också en mycket användbar instruktion: Han säger, gör en skillnad mellan skådespelaren och akten. Motsätt dig den onda handlingen – ingen tvekan – men håll ut möjligheten att människor kan förändras. Det är därför han motsätter sig dödsstraffet, eftersom en person kan vända sitt liv, och vi bör inte utesluta den möjligheten.

Universell medkänsla är en hög standard, och jag tror inte att de flesta av oss kan uppfylla den. Men vi kan gå mot det genom att utöka vår krets av omsorg. Paul Ekman har haft omfattande dialoger med Dalai Lama om detta, och han säger att detta är ett bra mål, men att det är väldigt svårt att nå. Det går emot naturliga mekanismer som gör att vi gynnar vår egen grupp – vår familj, vårt företag, vår etniska grupp, etc. Så det första steget är att övervinna den tendensen och att bli mer accepterande och omtänksam mot en bredare krets av människor. Att ta hand om alla är det sista steget, och jag tror inte att många kan ta sig dit. Men vi kan alla ta ett steg närmare.

JS: Det låter som att många av Dalai Lamas förslag är ambitiösa till sin natur.

DG: Dalai Lama pratar ofta med människor med stora ambitioner, och efter att han har fått dem alla att väcka sig säger han, "Prata inte bara om det, gör något." Det är en del av budskapet i min bok: Alla har något de kan göra. Oavsett vad betyder att du måste göra världen till en bättre plats, måste du göra det. Även om vi inte kommer att se frukterna av detta under vår livstid, börja nu.