Att upptäcka Och förkroppsliga Sitt Unika Livssyfte

Utdrag från Discovering Purpose: Soulwork & the Purpose Octagon

Syfte betecknar din själs djupa kallelse, platsen

som du tillhör och din främsta anledning till att inkarnera.

Hur upptäcker och förkroppsligar man sitt unika livssyfte? Ämnet livssyfte tas upp här mot bakgrund av följande: 1. Det finns tre distinkta syften: att vakna upp, växa upp och dyka upp.1 2. En person föds med ett unikt syfte som bäst förstås i samband med sin själ. 3. Nyckeln till att bli tydlig med livssyftet är att engagera sig i själsarbete. 4. Flera krafter motverkar syftesupptäckten och kräver uppmärksamhet. 5. Åtta fasetter utgör ett unikt syfte på själsnivå: känt som en persons "Syftesoktagon".

DEL 1 - Tre världar, ett liv

Genom flera roller jag har spelat i min karriär – inklusive psykoterapeut, meditationslärare och syftesguide – har jag på nära håll observerat hur målen för var och en av dessa visdomsströmmar skiljer sig åt. Jag har också kommit fram till slutsatsen att den saknade pusselbiten i både andlighet och psykologi är ett erkännande av vikten av syfte. Till skillnad från psykoterapi, som främjar läkning och tillväxt på ego-personlighetsnivå, och till skillnad från meditation, som betonar vila som obegränsad medvetenhet, hjälper en syftesguide klienten att identifiera vad han eller hon är här för att göra i detta liv.

I många former av meditation frågar man sig ”Vem är jag?”. I psykoterapi undersöker man ”Hur läker jag och blir lyckligare?”. I själsarbete utforskar man ”Vad planerar du att göra med ditt enda vilda och dyrbara liv?”.2 Ingen av dessa frågor ger sin överflöd lätt. Ändå kan år av noggrann kultivering ge robusta resultat i vart och ett av dessa strävanden: upplysning (meditationens frukt); emotionell vuxendom (terapins frukt); och målmedvetenhet (själsarbetets frukt) – det vill säga upptäckten och uttrycket av ditt unika syfte, platsen ”där din djupa glädje och världens djupa hunger möts”.3 (Obs: själen kommer att definieras i del 2, och själsarbete kommer att definieras i del 3.)

Var och en av dessa tre vägar utgör vad jag gärna kallar en hel värld av mänsklig utveckling, där varje värld har sitt eget syfte. Med hänvisning till antika grekiska, sufitiska och shamanska kosmologier kan vi referera till dessa tre sfärer som Övre världen (nirvana, himmel, upplysning), Mellanvärlden (emotionell vuxendom) och Undre världen (själens syftesförkroppsligande). Figur 1 presenterar de tre världarna och deras specifika frågor, önskningar, vägar, fokus och mål. (Obs: se den sista noten i denna essä, Otydlighet av Trevärldskartan , för två ytterligare återgivningar av kartan.) En annan värld träder fram beroende på var vi vilar vår uppmärksamhet.

Figur 1 Tre världars graf

ÖVERVÄRLD När en meditatör riktar sin uppmärksamhet mot själva medvetenheten upplever han eller hon att vara rent medvetande (vilket jag i den här essän vanligtvis refererar till som obegränsad icke-dual medvetenhet). Eftersom en smak av denna medvetenhet erbjuder en smak av den ursprungliga friheten i sig, har ett sådant "övervärldsligt uppvaknande" (även känt som traditionell upplysning) ofta betraktats som livets yttersta syfte. Det finns faktiskt många kloster som i århundraden har varit fyllda med individer som betraktar övervärldsligt upplysning som det primära målet i sina liv.

”Att vakna upp” i detta sammanhang syftar på att uppvakna ur en exklusiv identifiering med egot/personligheten, och in i en obegränsad medvetenhet. För att vara mer exakt vaknar vi faktiskt upp som en obegränsad medvetenhet, inte in i den. Men sådan medvetenhet är inte kroppslös eller ogrundad. Sann obegränsad uppvaknande innefattar en enhetlig intimitet med hela skapelsen.

En värdefull synergi finns mellan övervärldslig/meditativ praktik och själsarbete. Transcendens av det diskursiva sinnet genom meditativ medvetenhet har effekten att lossa egots grepp. Denna lossning hjälper till både med att förverkliga anden och förverkliga själens syfte. I både meditation och själsarbete sker en förträngning eller mjukning av gränserna mellan ens konventionella jag och den "andra" (anden eller själen).

MEDELVÄRLD Genom psykoterapi, eller vad jag ibland kallar egoarbete, för vi våra oanvända delar in i fållan, skuggan in i ljuset, det omedvetna in i medvetandet. När medvetenhet dröjer sig kvar med nyfikenhet över vår vardagliga personlighet i traditionell psykoterapi4 kan vi framgångsrikt integrera de olika fasetterna av oss själva. Ihållande terapeutisk uppmärksamhet kan sporra oss till en (mestadels) stabil emotionell vuxen ålder - ett psykiskt utrymme där vi kan ge och ta emot kärlek utan onödiga svårigheter och vila i en lugn tillit och självbehärskning. Mellanvärldsarbete är i sig relationellt - både intrapsykiskt (mellan delar av ego-personligheten) och interpersonellt (mellan två eller flera personer).

Vad är sambandet mellan egoarbete och själsarbete? Syftet vi föds till ligger ofta begravt under tyngden av egots frenetiska ansträngningar att få acceptans, kärlek, godkännande och uppskattning. Psykoterapi låter oss växa in i emotionell vuxen ålder, vilket ökar vår förmåga att ta emot och lita på de budskap som kommer från själen. När en person gräver ut egot från allt som egot trodde att det behövde, lämnas den personen med den hen är menad att vara.

UNDRE VÄRLDEN När medvetandet vänds mot själen öppnas en rik imaginär värld 5 av medfödda arketypiska figurer, vilket möjliggör själsmöte 6 - en glimt av ditt djupa syfte. Imaginära/arketypiska figurer kan dyka upp som visuella bilder, men också som en upplevd känsla av syfte, där kroppen lyser upp med och anpassar sig till vår känsla av syfte. Här i den lägre världen handlar medvetandet inte om obegränsad icke-dual medvetenhet, och är inte heller fokuserat på egots mognad. Istället kan uppmärksamheten mystiskt dras till din mytopoetiska identitet 7: den själsliga berättelsen som vill leva genom oss och som oss. Mytopoetisk identitet överskrider vanliga identiteter gällande kön, ras och klass. Termen hänvisar till vår medfödda förmåga till mytskapande (berättande) som genereras från våra djup. Dessa personliga myter uppstår från själen istället för att vara fabricerade av egot. En mytopoetisk berättelse väcks när vi inser den djupaste konversationen vi kan ha med livet, och sedan lever därefter. Egot transformeras av själens berättelse/berättelse, vilket resulterar i en själsfylld personlighet. På så sätt är det att leva vårt livssyfte ett uttryck för egots förverkligande av själen. Att besvara frågan om hur vi kan uppnå en sådan förverkligande kommer att vara fokus för resten av denna uppsats. Det vi strävar efter i denna uppsats är möjligheten vi var och en har att upptäcka de åtta fasetterna av vårt livssyfte, vår unika syftesåttkant. På grund av det ökande hotet vi utgör mot allt liv (inklusive vår egen art), behöver nu mer än någonsin allt liv på denna planet en mänsklighet som är vaken inför sitt individuella och kollektiva syfte.

Observera att den ovan beskrivna trevärldsmodellen representerar en förenklad karta över det mänskliga medvetandet. Som sådan skapar den nödvändigtvis murar där inga finns. Till exempel inkluderar termen "att växa upp" i vissa psykologiska skolor (särskilt Carl Jungs djuppsykologi och James Hillmans arketypiska psykologi) både egoistisk hälsa och resan till själen. Ur dessa psykologiska tillvägagångssätts perspektiv adresserar "att växa upp" mognadsnivåer bortom den välanpassade personligheten. Det inkluderar att bli kapabel till en djup och ihållande uppmärksamhet på Andens (Övre världen) och Själens (Nedre världen) frågor.

I denna förenklade karta över tre världar hänvisar dock termen "att växa upp" uteslutande till hälsa och helhet i medelvärlden (dvs. egots mognad). Samtidigt är min avsikt inte att främja uppfattningen att dessa tre vägar inte överlappar varandra. Snarare är det att differentiera områdena syftesstyrning, meditation och psykoterapi och särskilja deras mest grundläggande frågeställningar. Jag hoppas kunna öppna ett konceptuellt utrymme där man kan begrunda frågorna om upptäckt av själens syfte utan att samtidigt behöva arbeta med de ganska olika frågor som är förknippade med emotionell hälsa och upplysning.

VÄRLDSFIXERING Det är möjligt att skifta uppmärksamhet, från ögonblick till ögonblick, mellan livets tredubbla syften. Men även med denna förmåga att enkelt röra sig mellan de tre världarna har människor en benägenhet att fastna i en enda värld av syfte (vakna upp, växa upp, dyka upp). Världsfixering 8 uppstår när medvetenheten fokuserar mer eller mindre uteslutande på endast en av tre dimensioner. En sådan fixering kan förstås metaforiskt som att ha en överdriven koppling till en viss topografi: toppar, dalar eller slätter. Den transcendenta toppen representerar en (okroppslig) upplysning; djupet av underjordsdalen representerar själens syfte, och Mellanvärlden i det dagliga livet är den vidsträckta slätten på vilken vi lever (i skepnad av vår vardagliga personlighet/ego). (Obs: Fullständigt uppvaknande är inte separat från någonting, därför är upplysning inte bara toppen, det är bergets, dalarnas och slätternas sådanhet . Se slutnoterna för en djupare diskussion om denna punkt.)

Tänk dig att bygga ditt hem på en av dessa platser och sällan (om någonsin) utforska de andra två regionerna. Faran med världsfixering är ett liv som spenderas med att försumma de andra dimensionerna av vår varelse. En världsfixerad person kan bli vilse i egot, eller beroende av en icke-kroppslig upplevelse av Obegränsad Medvetenhet, eller enbart upptagen med att uttrycka sitt livssyfte.

Möjligheten vi har framför oss är att bli fullständigt uppväckta till vårt syfte i varje värld. Vi kan röra oss fritt mellan medvetandets tre topografier så att vi vaknar upp, växer upp och framträder som en del av ett sömlöst liv. Med andra ord: vi är inbjudna att bebo tre världar i ett liv.

***

Delta i ett kommande Awakin Call med Jonathan Gustin. Mer information och OSA-information finns här.