Jag minns en kväll, när mitt liv var ganska annorlunda och jag var överviktig och djupt skuldsatt och rökare och hade så svårt att ändra saker ... jag mådde inte så bra av mitt liv.
Jag kände mig hemsk över mig själv och undrade varför jag var fast. Jag kände mig hopplös och hjälplös, och allmänt deprimerad över tillståndet runt mig.
Sedan tittade jag upp mot himlen och såg stjärnorna satta i en djupt blåsvart duk. Och jag tänkte, vilket mirakel livet är.
Och jag bestämde mig för att mentalt lista de saker jag hade i mitt liv som var bra.
Min lista över bra saker var ungefär så här:
– Jag hade en underbar fru
- Jag hade 5 fantastiska barn (nu 6)
– Jag hade kärleksfulla föräldrar och syskon och farföräldrar och mostrar och farbröder och kusiner
- Jag var inte sjuk
– Jag hade ett jobb
– Jag hade hyfsat tak över huvudet och mat
– Min familj var frisk
– Jag kunde se, och uppskatta skönheten i världen omkring mig
– Jag kunde smaka utsökt mat
– Jag hade jättebra böcker att läsa
Listan fortsatte, men ni fattar. Även när saker och ting verkade hemska för mig, var jag faktiskt okej. Och mer än det, jag hade några fantastiska välsignelser i mitt liv.
Den natten bestämde jag mig för att räkna mina välsignelser oftare. Jag bestämde mig för att vara tacksam för det jag hade, för människorna i mitt liv.
Jag började med vanan att vara tacksam.
Nu verkar det här vara en trivial och kanske banal sak för många människor. Jag är här för att berätta att det inte är trivialt, och hur banalt det än kan verka förändrar det liv.
Här är vad som hände mig när jag ändrade mitt tänkande från negativitet till tacksamhet:
– Jag uppskattade min fru Eva mer, och berättade det för henne, och mådde bra av att ha henne i mitt liv, och vi fördjupade vår relation.
– Jag uppskattade också mina barn mer, och istället för att bli arg på dem så mycket skulle jag märka deras kärleksfullhet, deras nyfikenhet, deras humor och lekfullhet.
– Jag uppskattade mina andra nära och kära mer, och även om jag inte alltid berättar för dem hur tacksam jag är för dem, tycker jag det mycket och berättar det mycket oftare nu.
– Jag var snällare mot andra runt omkring mig, på jobbet och överallt annars, för istället för att se felen hos alla såg jag det goda, och var tacksam för dem.
– Jag behövde mindre, för istället för att tänka på vad jag inte har var jag tacksam för det jag hade.
– Små saker störde mig mindre, för istället för att klaga på varje liten sak skulle jag hitta saker att vara tacksam för.
– Jag uppskattade naturen runt omkring mig, mindre saker som jag kanske saknat tidigare, skönhet i allt.
– Vanabyte blev lättare, för istället för att fokusera på hur jobbig förändringen var, hittade jag glädjen i förändringarna, och glädjen i att se mig själv övervinna utmaningar.
– Varje ögonblick blev en anledning till tacksamhet, och att leva i nuet blev lättare.
Listan fortsätter och fortsätter, men var och en av dessa saker är otroligt kraftfulla. Inte banalt. Inte hokey. Rent under.
Så hur tar du upp denna vana? Det är intressant, eftersom så mycket av våra liv spenderas i omedvetna mentala vanor. Utan att veta om det klagar vi, vi tjatar, vi stressar över små fel, vi ser det dåliga i människor och situationer. Att ändra på det sker inte direkt.
Men. Du kan ändra lite i taget. Börja med en liten tacksamhetssession och var verkligen tacksam. Känn verkligen lyckan över att något eller någon finns i ditt liv.
Ta en stund att göra en lista, just nu, över de saker i ditt liv du är tacksam för. Du kanske bara ser tillbaka på det här ögonblicket år senare, som det ögonblick som hela ditt liv förändrades.
COMMUNITY REFLECTIONS
SHARE YOUR REFLECTION
5 PAST RESPONSES
We link to this splendid article from the portion of our www.familycology.org "omnistic families as congregations" site, at the place where we mention an atheistic "Church of Humble Graditude". Hope you do not mind!!! Max pax, Yale and Jackie Landsberg
One of the things that I have learned is that gratitude is more about doing and demonstrating than it is about a feeling. That said, I have also often experienced feeling grateful when I have practiced showing gratitude. Going one step further, a wise friend suggested that I begin the practice of doing something for someone--an act of gratitude if you will--without getting caught. Along these same lines, I try to do things for others without any expectation of getting anything in return; this helps keep me from doing things for others with selfish or ulterior motives.
If you're like me you may get this gratitude thing intellectually, but find it hard to 'feel' sometimes. When that happens, when as you say or think of all the things you are grateful for but the anxiety continues try this one mental trick: consider what your life would be like without those things. Without that significant other. Without your kids, or your pets, or your friends. Imagine your life without your close family members, or your home - what if you were homeless? This exercise will put you into a fearful state of mind for a moment, at which time remind yourself that you DO have all those things and people. That usually gives me that grateful feeling by the bucket load. Try it and see. :)
Ww certainly get what we focus on for sure.
Saved my life. Quit drinking and quite depreciating myself. When I changed the world around me changed. We are a product of how we think.