Några Ord Om själen

Översatt från polska av Stanisław Barańczak   och Clare Cavanagh

Vi har en själ ibland.
Ingen har det oavbrutet,
för behållning.

Dag efter dag,
år efter år
kan passera utan den.

Ibland
det kommer att lugna ner sig ett tag
bara i barndomens rädslor och hänförelse.
Ibland bara i förvåning
att vi är gamla.

Den ger sällan en hjälpande hand
i uppförsbackar,
som att flytta möbler,
eller lyfta bagage,
eller gå flera kilometer i skor som klämmer.

Den brukar gå ut
närhelst kött behöver hackas
eller blanketter måste fyllas i.

För varje tusen samtal
den deltar i en,
om ens det,
eftersom den föredrar tystnad.

Just när vår kropp går från värk till smärta,
den glider av när den inte är i tjänst.

Det är kräsen:
den tycker inte om att se oss i folkmassor,
vår kamp om en tvivelaktig fördel
och knarrande machinationer gör den sjuk.

Glädje och sorg
är det inte två olika känslor för det.
Det berör oss
först när de två förenas.

Vi kan räkna med det
när vi inte är säkra på någonting
och nyfiken på allting.

Bland de materiella föremålen
den föredrar klockor med pendlar
och speglar, som fortsätter att fungera
även när ingen tittar.

Det kommer inte att säga varifrån det kommer
eller när den lyfter igen,
även om man uppenbarligen förväntar sig sådana frågor.

Vi behöver det
men tydligen
den behöver oss
av någon anledning också.